Längtan till julen då vi alla samlas men fattas en…

Här kommer lite bilder från oss från förra julen som speglas av både lycka och sorg…. Förra julen var väldigt tung då min bror och hans barn förlorade en fru och en mamma. Visste väl att det skulle blir tufft att förlora någon men inte så tufft, hon var en famljemedlem som saknas väldigt mkt speciellt när vi samlas alla vid födelsedagar och andra familjehögtider….

Hon kämpade hårt för sitt liv har nog aldrig sett en människa med så mkt vilja att leva o andra sidan har jag aldrig sett en människa på så nära håll kämpa med cancer.. Kan bara föreställa mig hur det är för min bror och hans barn att försöka leva vidare utan henne, inte för att man vill men man måste.. Jag kommer alltid att bära med mig alla tårar som man sett nära familjemedlemmar fälla.. Så otroligt jobbigt.. När min bror ligger och håller om sin fru när hon kämpar för sitt liv i deras gemensamma säng. Barnen som gick in ibland och tittade till sin mamma.. När Åse nästan sover och hennes yngsta son kommer in och Åse får höra att han står där så tittar hon upp och säger att det e ingen fara Philip… Då trillar tårarna.. Eller när min mamma ligger i sängen nära sin svärdotter och klappar henne på kinder och ber henne att somna in och släppa taget, när vi börjar höra på andetagen att det börjar ta slut.. När hon tog varje andetag med en sån otrolig fight.. Ibland tittade hon upp och var klar i huvudet, då kändes det jobbigt att vi var många som stod runt henne, hon förstod att det var nära.. Men blicken ville leva, hon sa inget om att dö…

Jag e så glad bara att vi var där alla så mkt som vi var under julen, för på annandagen tidig morgon kom telefonsamtalet som jag hoppades att få slippa och att ett mirakel hade skett.. Åse hade somnat in tidigt på morgonen…. Tystnaden var fruktansvärd när jag kom dit.. Palliativa teamet var där och gjorde henne så fin… Sen började sorgarbetet.. Många tankar har det gått varje dag till Åse, jag försöker ta tillvara på livet varje dag för man vet aldrig när det tar slut.. Har slutat gnälla om småsaker och blev så arg i början när folk gnällde om sina förkylningar, och att d hade ont någonstans. Jag ville bara skrika åt den och säga att jag vet en som säkert gärna hade tagit era förkylningar och div i stället för att dö…. Tårarna trillar fortfarande ibland och hon finns i alla fall i mina tankar varje dag, hoppas du har det bra i himmlen eller var du nu är…. Hilda säger oxå hej pratar mkt om dig, hon har lärt sig att skriva ditt namn och hon kan inte skriva sitt eget ännu…. Vi ses någon gång… ♥

Vår lilla tomte julen 2010.